En resa med Rosa Bussarna – eller Pink Caravan som företaget heter ute i stora världen – är äventyrscharter.

Proffs på hemmaplan har fixat det mesta i förväg, oavsett resan går med rosa fordon eller på annat sätt.
Men ibland händer något som kullkastar planerna. Då är det gott att ha erfarna reseledare att luta sig mot. Det har Rosa Bussarna.
En av dem är Karina Liljedahl, 41.

-Jag får en kick av att lösa problem, säger hon

Anders Eriksson startade företaget redan 1969. Till att börja med gjorde han en långresa per år i bussar.  1982 fick de sin karakteristiska färg och sedan mitten av 1990-talet har antalet resor vuxit dramatiskt. I dag är Rosa Bussarna sannolikt Sveriges mesta arrangör med 83 länder på programmet säsongen 2008-09.

En stor del i framgångssagan är den lyckade rekryteringen av reseledare/chaufförer. Som i dag räknas till runt 30 mer eller mindre fast engagerade. Alla handplockade och nästan alla med den gemensamma nämnaren att de tidigare åkt med Rosa Bussarna som resenärer.

Karina Liljedahl gjorde sin första resa 1988, genom Europa till Egypten och med Indien som slutmål. Sedan blev det två till innan hon på den fjärde, 2004 från Stockholm till Västafrika, fick rycka in som andrechaufför.

Anders Eriksson:

-Vi spanar ständigt efter tänkbara reseledare. Karina stod ut, en lugn och stabil tjej. Hon hade busskort, gillade att köra. Att hon dessutom är sjukgymnast var ju knappast någon nackdel.

2006 kom erbjudandet till KK (Kalmar-Karina). Ett inhopp på en Indokinaresa. Och på den vägen är det; sommarjobb i Sverige, september-mars ute i världen.

Blir du rik på reseledarjobbet?

-Ja, på erfarenheter. Jag skulle tjäna betydligt mer som sjukgymnast hemma än det här. Men resandet är ett sätt att leva. Jag gillar att lösa problem, att ro i land en resa. Jag är egentligen en blyg person, men mötet med människor är utvecklande.

Rosa Bussarna kräver en del av resenärerna, särskilt på buss- och terrängbilsäventyren. Har du träffat på folk som missuppfattat konceptet?

-Kanske någon, men de allra flesta vet att det handlar om ett mellanting av backpacker- och sällskapsresa. Rosa Bussarna står för ramarna – transport, boende och ofta mat – och resten av innehållet får du själv bidra med.

Tuffaste grejen som reseledare?

-Det var på en Indokinaresa. En 70-åring i sällskapet föll ihop under en avslutningsmiddag i Bangkok. Du kan tro att många tankar flög genom huvudet på mig. Men, tack och lov, han repade sig småningom. Vid såna här tillfällen känns det bra att ha lång erfarenhet från jobb på sjukhus.

…och som äventyrsresenär?

-Blev bestulen på väskan med pass, flygbiljett och pengar i New Delhi alldeles innan vi skulle flyga till Italien. Hade den mellan fötterna på golvet, plötsligt fanns den inte längre… Jag blev så himla arg, mest på mig själv. Jag lånade pengar av reseledaren, hyrde en riksha med chaufför för en dag och ordnade ett nödpass på ambassaden och tjatade på flygbolag och visummyndighet. Och ja, i väg kom jag nästa dygn.

-En gång blev jag utsatt för ett rånförsök i Caracas, Venezuela. Men jag slog ifrån mig. Dumt kanske, men jag tänkte att ”så i h-e heller dom ska sno mina prylar”.

Att vara reseledare är inget jobb för evigt, eller?

-Det är så himla kul. Men det ger inte många pensionspoäng. Idealet är att som nu jobba hemma en period, och på resa under vintern. Men mycket hänger på om jag kan få in pojkvännen som chaufför på Rosa Bussarna. Om inte, ja då väljer jag kärleken.

LASSE OLSON

KARINA LILJEDAHL. Ålder: 41. Yrken: Sjukgymnast, reseledare, busschaufför. Hemma: Kalmar, Stockholm, Karlskoga, Världen. Familj: Närmast är kärestan Michel. Kör: Honda Transalp årsmodell 98, 600 cc. Innehar körkort för såväl bil, mc, lastbil som buss. Avverkade länder: ”Runt 70, tror jag”.